Driftsspänningsområdet

Driftsspänningsområdet är den spänningsrange där en elektrisk eller elektronisk enhet är avsedd att drivas och där den vanligtvis uppfyller sina krav på funktion och prestanda. Området anges i enhetens datablad som minsta funktionella spänning (Vmin), största funktionella spänning (Vmax) och ofta en nominell spänning (Vnom). Inom detta intervall behåller enheten oftast sina specifika egenskaper, såsom noggrannhet, linjäritet och stabilitet.

Det finns också ett bredare område som beskriver vad som inte får uppnås utan risk för skada. Utanför de angivna driftsspänningsgränserna kan överhettning, funktionella fel eller permanent skada uppstå. I databladet skiljs vanligtvis mellan driftsspänningsområdet och absoluta maximala spänningsgränser eller tillåtna spänningar. Att driva enheten utanför driftsspänningsområdet ökar risken för fel och skada, även om den ofta inte omedelbart förstörs när gränserna överskrids.

Driftsspänningsområdet påverkas av faktorer som temperatur, fabrikatstillverkningens toleranser och typ av effektförsörjning. Vissa komponenter kräver reglerade spänningskällor och låga rippleförhållanden för att bibehålla prestanda inom sitt område. Spänningsområdet kan också vara temperaturberoende, vilket gör att Vmin och Vmax kan flytta sig med ökande eller sjunkande omgivningstemperatur.

Praktiskt används driftsspänningsområdet som vägledning vid val av strömförsörjning, reglering och säkerdrift av elektronik. Vanliga exempel är mikroprocessorer och sensorer som specificerar Vmin, Vnom och Vmax för korrekt och pålitlig funktion.