Driftslikviditetsrisiko

Driftslikviditetsrisk är risken att ett företag inte kan möta sina dagliga likviditetsbehov på grund av otillräckliga likvida medel eller felaktig timing mellan inbetalningar och utbetalningar. Denna typ av risk fokuserar på kortsiktiga kassaflöden och skiljer sig från långsiktig solvansrisk eller marknadsrisk.

Orsakerna kan vara säsongsbetonade eller volatila kundfordringar och betalningar, försenade inbetalningar, större kostnader eller investeringar som påverkar kassaflödet, hög arbetskapitalbindning, störningar i affärsverksamheten samt begränsningar i finansieringskällor. Externa chokar och avtalsbundna kreditfaciliteter som inte räcker till kan också bidra till driftslikviditetsrisk.

Mätning och övervakning sker vanligtvis genom kontinuerliga likviditetsprognoser och stresstester, tillsammans med en likviditetsbuffert och relevanta nyckeltal. Inom finanssektorn används ofta likviditetstäckningsgrad (LCR) och nettostabila finansieringsgrad (NSFR). För företag utanför finanssektorn används oftast interna mått och scenariobaserade prognoser för att fånga kortsiktiga likviditetsbehov. Varningssignaler inkluderar försämrade betalningsflöden, ökat användande av kreditlinjer eller tecken på drygt tillfälliga finansieringsbegränsningar.

Hantering av driftslikviditetsrisk föregås av ramverk för styrning och kontroll, inklusive tydlig ansvarsfördelning, regelbundna likviditetsprognoser, en beredskaps- eller finansieringsplan, diversifierade finansieringskällor och tillgång till likvida tillgångar. Stark intern kultur kring likviditet och regelbunden övning av scenarier anses viktigt.

Regelverk och tillsyn: Banker och finansiella institut följer internationella ramverk som Basel III och nationella tillsynskrav. I Sverige omfattar detta Finansinspektionens regelverk. För företag utanför finanssektorn är målet oftast att stärka likviditeten genom interna policies och riskhanteringsramverk.