Driftsfaserna

Driftsfaserna är de olika stadier som ett system, en anläggning eller en process genomgår under sin livslängd, från driftsättning till avveckling. Begreppet används inom bland annat teknik, industri, energi och IT för att strukturera ansvar, kostnader och risker över tid. Genom att dela upp driften i faser blir det tydligare vilka mål som ska uppnås, vilka beslut som krävs och hur uppföljning och kvalitetsarbete ska bedrivas.

Vanligt förekommande faser är planering och förstudie, byggnation och driftsättning, normal drift och övervakning, underhåll och uppgraderingar samt avveckling. Vid planering och förstudie kartläggs behov, krav och risker samt hur livscykelkostnader ska hanteras. Under driftsättningen genomförs tester och övergången till produktion, och i den normala driften sker daglig drift, kontroll och prestandaoptimering samt säkerhetsarbete. Underhållsfasen syftar till att bevara funktion och förlänga livslängden genom förebyggande underhåll, reparationer och uppgraderingar. Avvecklingen hanterar nedmontering, sanering, återbruk och avfallshantering, samt eventuella krav på avvecklingsdokumentation.

Företag och organisationer tillämpar ofta styrprocesser som fasgränser eller gates och tydligt definierade dokumentationskrav för varje fas. Fördelarna med driftsfaserna är ökad överskådlighet, bättre resursplanering, riskhantering och kontroll över livscykelkostnaderna. Utmaningar kan uppstå vid förändringar i teknik, reglering eller marknad, samt vid behov av anpassningar över flera faser samtidigt.