Dokumentärfilm

Dokumentärfilm är en filmgenre som syftar till att dokumentera verkligheten och ge insikt i personer, händelser eller samhällsförhållanden. Berättelsen baseras ofta på observationer, intervjuer, arkivmaterial och andra källor som anses ge en saklig bild av ämnet. Syftet kan vara att informera, övertyga eller väcka diskussion och kritisk reflektion.

Historiskt uppstod dokumentärfilmen i början av 1900-talet, ofta i samband med nyhetsinslag och samhällsdebatt. Robert Flaherty gjorde tidiga långfilmer som närmade sig verkligheten, exempelvis Nanook of the North (1922). Begreppet dokumentärfilm myntades av John Grierson 1926 för filmer som strävar efter samhällsengagemang och sanningshalt.

Filmerna kan följa olika tillvägagångssätt. Enligt teoretikerna Bill Nichols talar man ofta om expository, observational, participatory, reflexive, performative och poetiska sätt. Expository filmer använder ofta berättarröst och argument, medan observational filmer strävar efter minimal dramaturgi. Participatory filmer låter filmskaparen delta i händelser, medan reflexive och performative betonar dokumentärens konstruktion och subjektivitet.

I arbetet används tekniker som intervjuer, berättarröst, arkivmaterial och ibland rekonstruktioner. Etik och trovärdighet är centrala frågor: hur människor och händelser avbildas, hur samtycke och upphovsrätt hanteras samt hur urval kan påverka uppfattningen av sanningen.

Dokumentärfilmer visas ofta i biografer, på TV och i streamingtjänster. Finansieringen kommer vanligen från offentliga bidrag, public service-bolag, filmbolag eller kulturfonder samt oberoende producenter. Genren omfattar natur- och miljödokumentärer, samhälls- och undersökande filmer, biografiska porträtt och historiska analyser.

Exempel på kända dokumentärer är Nanook of the North (1922), Hoop Dreams (1994) och Fahrenheit 9/11 (2004).