Djurursprungets

Djurursprungets avser den vetenskapliga frågan om hur djur (Metazoa) uppstod och hur de första djurgrupperna utvecklades från enklare organismer. Frågan omfattar uppkomsten av flercelligt liv, väsentliga vävnader och de tidiga kroppsliga planer som gav upphov till dagens djurdiversitet.

Timing och bevis: Den generella uppfattningen är att flercellighet bland djur uppstod under sen proterozoikum, cirka 700–900 miljoner år sedan. Fossila fynd från ediacaristiden och tidiga kambrium visar tidiga djurformer; kambriumexpansionen för cirka 541 miljoner år sedan ledde till en snabb ökning av mångfalden och kroppsliga planer. Vissa fossil som nämns i populärvetenskaplig litteratur är omdiskuterade och tolkningarna varierar.

Det genetiska verktyg som användes av tidiga djur inkluderar gener för celladhesion, vävnadsutveckling och organbildning. Studier av choanoflagellater, närstående protister till djur, tillsammans med jämförande genomik tyder på att den sista gemensamma anfadern till djur (LECA) hade ett relativt avancerat genetiskt uppsättning. Hox- och ParaHox-gene-familjer och andra utvecklingsvägar dokumenteras i många djurgrupper och ger en bild av utvecklingskit som fanns tidigt i djurens evolution.

De största invändningarna gäller exakt släktträd: Sponges (Porifera) anses ofta vara bland de tidigaste divergerande grenarna inom Metazoa, följt av nässeldjur (Cnidaria) och därefter de bilaterala djuren. Inom Bilateria uppstod senare de protostomer och deuterostomer, vilka lade grunden för majoriteten av dagens flercelliga djur. Denna historia förblir föremål för fortsatt forskning.

Forskningen ger oss en bild av djurursprunget som en process med långvariga genetiska och morfologiska förändringar, där nyare data justerar tidsramar och relationer.