Djurspår

Djurspår är avtryck i mjuka underlag som jord, snö eller sand som bildas när ett djur går eller står. De kan vara fot-, tass-, hov- eller kloavtryck och förekommer som enstaka spår eller i spårföljder som visar riktning, gångart och hastighet. Tillsammans med tecken som spillning och fjädrar ger spåren kunskap om vilka arter som har varit närvarande och hur djuren rört sig i området. Inom naturvård, vildmarksturism och biologisk forskning används spår som underlag för artinventering, beteende- och habitatstudier.

Spårets tydlighet beror på underlaget, fukt, temperatur och hur färska avtrycken är. Fuktiga ytor ger ofta tydliga avtryck med skarpa kanter; torra eller hårda ytor ger färre detaljer. Äldre spår bleknar eller försvinner efter regn och vind. Olika djurgrupper lämnar karakteristiska mönster. Däggdjur lämnar ofta rundade eller ovala avtryck där tå- eller kloavtrycken syns; hovdjur lämnar delbara klövavtryck och följer vanligtvis i parallella spår; fågelspår uppvisar tre eller fyra tår i ett framåtriktat mönster; kräldjur och groddjur lämnar ofta längre, smalare spår som följer en linje.

Vid fältarbete dokumenteras spåren genom fotografier, skisser och ibland plaster av avtrycken. Man registrerar längd och bredd på varje avtryck och avståndet mellan följespår för att kunna uppskatta gångart och hastighet. Spåren jämförs sedan med fältdatabaser och databaser för artbestämning och beteendeanknytningar.

Användningar inkluderar övervakning av djurliv, kartläggning av utbredning och migrationsvägar, naturskyddsarbete samt undervisning. Bevarande och etik är viktigt: försök att lämna spåren ostörda, undvik att störa djur och sök tillstånd om man vill ta plaster eller samla material.