Distriktspsykiatri

Distriktspsykiatri är den delen av Sveriges psykiatriska vård som verkar inom ett geografiskt avgränsat distrikt och erbjuder vuxenpsykiatrisk vård i öppenvården. Målet är att ge tidig bedömning, behandling och uppföljning nära patientens vardagsliv, med fokus på lågtröskelinsatser och kontinuitet i vården. Verksamheten syftar också till att samordna vård med kommunal socialtjänst och primärvård.

Verksamheten utgår från multidisciplinära team som ofta inkluderar psykiatriker, psykologer, sjuksköterskor, socionomer och arbetsterapeuter. Insatserna kan omfatta bedömning och diagnostik, läkemedelsbehandling, psykoterapi och psykosocialt stöd, krisintervention, återfallsförebyggande arbete samt planering och uppföljning av långsiktig vård och stöd i boende, arbete eller studier.

Tillgång till distriktspsykiatrin sker oftast genom remiss från primärvården eller annan psykiatrisk enhet; i vissa regioner kan även självremiss eller särskilda väntelista acceptingeras. Första besöket består vanligtvis av en systematisk bedömning och upprättande av en individualiserad vårdplan. Behandlingen bedrivs huvudsakligen i öppenvård, men patienter kan vid behov överföras till specialiserad psykiatrisk vård eller akut vård.

Distriktspsykiatrin är offentligt finansierad och drivs av regionen som ansvarar för hälso- och sjukvård. Verksamheten samarbetar ofta med kommunala socialtjänsten, arbetsförmedlingen och andra samhällsinstanser för att stödja återhämtning och återgång i arbete eller studier. Digitala alternativ och telepsykiatri används i viss utsträckning för att öka tillgängligheten.

Historiskt utvecklades distriktspsykiatrin i Sverige som del av en regionalisering av psykiatrin och kommunalt-samarbetet på 1990-talet och framåt, med syfte att minska behovet av sjukhusvård och ge närmare vård. Kritik har riktats mot tillgång, väntetider och ojämlikheter mellan distrikt, men modellen anses ofta bidra till förebyggande vård och bättre kontinuitet.