Disinfektionsmedel

Disinfektionsmedel är kemiska ämnen, lösningar eller metoder som avser att inaktivera eller döda mikroorganismer på inerta ytor och föremål. De används för att minska smittorisk i miljöer som sjukhus, kök, laboratorier och offentliga utrymmen. Disinfektionsmedel skiljer sig från antiseptika, som används på levande vävnad, och från saniteringsmedel som minskar mikrobiell belastning till säkra nivåer.

Vanliga aktiva ingredienser inkluderar alkoholer (etanol, isopropanol), klorbaserade föreningar (natriumhypoklorit), väteperoxid, peroxider, kvartära ammoniumföreningar (quats), aldehyder (glutaraldehyd), fenoler och biguanider (klorhexidin). Fysiska metoder som värme och ultraviolett ljus används också för desinfektion. Olika produkter har olika antimikrobiella spektrum; vissa är tuberkulocidala eller sporiocidala, medan andra främst är bakterio- eller virucida.

Effektivitet beror på koncentration, kontaktid, temperatur och ytan rengöring. Organiskt material kan minska aktivitet, så förbehandling med rengöring krävs ofta. Produktens bruksanvisning anger rätt användning, inklusive kontakttid och säkerhetsföreskrifter. Desinfektion är inte samma sak som sterilisering; för kritisk utrustning kan hög-nivådesinfektion eller sterilisation krävas.

Säkerhet och miljöhänsyn inkluderar toxisitet för människor och djur, hud- och ögonirritation, inandningsrisker, brandfara och ekologisk påverkan. Produkter bör förvaras säkert, användas i god ventilation och kasseras enligt lokala föreskrifter.

Regulatorisk övervakning av biocidprodukter följer EU-ramverket, med nationell implementering av myndigheter såsom Sveriges Kemikalieinspektionen (KEMI). Rätt produkttyp och användning beror på miljö, regler och instruktioner på produktetiketten.