Differentialtryck

Differentialtryck är skillnaden mellan två tryck i ett vätske- eller gasflöde och betecknas vanligtvis Δp. Det definierar hur stor kraft som driver fluiden över ett motstånd, till exempel ett filter, en ventil, en öppning eller en rörböj. I process- och tekniska system används differentialtryck både som mått på motståndet och som signal i styr- och övervakningssystem. Ett vanligt exempel är övervakning av ett luftfilters motstånd; när filtret igensätts ökar Δp.

Mätning och enheter: Differentialtryck mäts med differenstryckgivare eller manometrar. Enheterna är vanligast pascal (Pa) eller kilopascal (kPa); i större system används bar eller psi. I industriella tillämpningar omvandlas mätningen ofta till en elektrisk signal via en differentialtrycktransmitter och överförs till styrsystem.

Princip och konstruktion: Två tryckkällor kopplas till en givare som innehåller en diafragma. Tryckskillnaden får membranet att deflektera och sensorns elektroniska del omvandlar detta till en utgångssignal, vanligtvis 4–20 mA eller 0–10 V. Det finns olika tekniker, bland annat diafragmabaserade sensorer och MEMS-sensorer. Noggrannhet påverkas av temperatur och installation; kalibrering och korrekt anslutning är viktigt.

Användningsområden: Filtrering (övervakning av tryckfallet över ett filter), HVAC och byggnadsautomation (kanaltryck och rena rum), vätske- och gaskomponenter samt prosesinstrumentering (t.ex. orificemätning, flödesmeter).

Installation och underhåll: Trycktakter bör placeras för korrekta statiska förhållanden och för att undvika bubblor eller felaktiga flöden. Se till rätt avstånd mellan provpunkter, korrekta rör- och anslutningar samt regelbunden kalibrering.