Diegetisk

Diegetisk är ett begrepp inom film- och narrativ teori som syftar på element som tillhör den fiktiva världen i en berättelse. Ordet härrör från grekiskan diegesis, som kan översättas till berättelse eller berättelsens värld. Diegetiska element finns alltså inom filmens eller seriens värld och upplevs av karaktärer och publik som om de verkligen existerar där och då.

En central distinktion är mellan diegetiska och icke-diegetiska (extradiegetiska) inslag. Diegetiska ljud och företeelser är sådana som karaktärer i berättelsen kan höra eller se, som dialog, fotsteg, vind eller musik som spelas i en radio i scenen. Icke-diegetiska ljud däremot upplevs endast av publiken, till exempel filmmusik som fungerar som stämning eller en berättarröst som inte existerar i berättelsens värld.

Inom ljuddesign används ofta begreppet diegetiskt ljud jämfört med icke-diegetiskt ljud. Diegetiskt ljud kan vara on-screen, där ljudkällan syns i bilden, eller off-screen, där källan inte syns men finns i berättelsens värld. En särskild underkategori är så kallad källmusik (source music), som avses vara diegetisk musik som karaktärerna hör. Fotfarande skiljs denna från filmmusik som används som underlag för stämning utan att karaktärerna i berättelsen hör den som publiken gör.

Användningen av diegetiska element kan förstärka realism, styra dramaturgin eller avslöja karaktärers mål och relationer. Begreppet används också i studier av narrativa strukturer och hur olika berättelselager förhåller sig till varandra, till exempel i filmer som leker med metanarrativ eller kärnberättelsens horisont.