Databasmotorn

Databasmotorn, eller databasmotorn, är den kärnkomponenten i ett databashanteringssystem (DBMS) som ansvarar för lagring, hämtning och uppdatering av data. Den fungerar som en abstraktion över hur data organiseras och hur frågor behandlas.

En databasmotor består vanligtvis av flera delar: lagringslagret som hanterar fysiska filer, sidor och block på diskar eller i minne; frågemotorn som tolkar, optimerar och exekverar SQL eller andra frågespråk; och transaktionshanteraren som ser till att operationer följer ACID-principerna. Många motorer använder MVCC (multiversion concurrency control) för att tillåta samtidig läsning och skrivning utan att blockera varandra.

Indexstrukturer som B-träd och bitmapindex gör sökningar snabba, medan buffertpoolen minimerar diskåtkomst genom att hålla aktuella sidor i minnet. Frågeoptimeraren utvärderar olika exekveringsplaner och väljer den mest effektiva vägen för att svara på en fråga.

Databasmotorer finns i olika modeller, främst relationsbaserade (RDBMS) där data lagras i tabeller och relationer; NoSQL-motorer som lagrar dokument, nyckel-värdepar eller kolumner; samt graf- och tidsseriemotorer. De skiljer sig ofta i frågespråk, konsistensmodell och skalbarhet.

Historiskt har databasmotorer utvecklats i takt med DBMS:ens framväxt sedan 1970-talet, med fokus på transaktioner, säkerhet och felåterhämtning. Under de senaste åren har distribuering, replikering, partitionering och molnbaserade driftsformer blivit vanliga.

Exempel på välkända databasmotorer är InnoDB och andra lagringsmotorer i MySQL, PostgreSQL:s inbyggda motorer, samt komponentsverktyg i Oracle och Microsoft SQL Server. Relevanta begrepp inkluderar ACID, MVCC, indexering och frågeoptimering.