DRYprincipen

DRYprincipen, fullt prokryddat som "Don’t Repeat Yourself", är ett mycket använt begrepp inom mjukvaruutveckling som uppmanar till att eliminera redundans i koden. Begreppet skrevs ut för första gången av Kent Beck i hans uppsats "The Mythical Man‑Month" och vidareutvecklades i 1990‑talen av programvarudesignern David Thomas och Eric S. Raymond. Idén ligger i att varje domänkoncept, affärslogik eller datamodell endast ska representeras ett ställe i kodbasen. Om samma kod eller information upprepas i flera filer eller funktioner blir den svår att upprätthålla; varje förändring måste dubblen reflekteras, vilket ökar risken för fel.

I praktiken innebär implementering av DRYprincipen ofta att bryta ut gemensamma komponenter till återanvändbara moduler, använda parametriserad funktionalitet eller hantera beroenden genom några centrala tjänster eller dataabstraktioner. Eftersträvan av DRY reducerar kodstorlek, ökar läsbarheten och underlättar testningsbarhet. Beroende på utvecklingsspråk finns specifika tekniska mönster som förpackningar, mixins, inheritance eller funktionella högre ordningens funktioner som förenklar att uppfylla principen.

Kritiker noterar ibland att en strikt tolkning av DRY kan leda till alltför komplex struktur eller onödig abstrahering. I sådana fall betonas vikten av balans mellan kodcentralisering och enkelhet. Trots dessa överväganden råder en bred enighet om att DRYprincipen är grundläggande för hållbar mjukvaruutveckling och en hörnsten i många kodgranskning och design‑guide‑mallar världen över.