DNAsträngar

DNAsträngar är de långa polymererna som bär den genetiska informationen hos organismer och många virus. Varje DNAsträng består av nukleotider, där varje nukleotid innehåller ett deoxyribossocker, en fosfatgrupp och en av baserna: adenin (A), tymin (T), cytosin (C) eller guanin (G). Nukleotiderna länkas samman i en sockerrik ryggrad medan baserna sticker inåt och bildar vätebindningar som håller strängarna ihop.

I de flesta organismer förekommer DNA som en dubbelhelix av två antiparallella strängar som löper i motsatta riktningar (5'-ändan till 3' i den ena och 3' till 5' i den andra). Baserna parar komplementärt: A med T och G med C, så att de två strängarna bildar ett spegelpar. Den här komplementariteten gör DNA mycket stabilt och möjliggör exakt kopiering.

DNAsträngar bär genetisk information som bestäms av ordningen på baserna. Genkodningen används för att producera proteiner och olika typer av RNA. Vid replikationen separeras de två strängarna och varje sträng fungerar som mall för en ny komplementär sträng, vilket ger två identiska kopior – en semi-konservativ process.

I celler är DNA oftast packat tillsammans med proteiner till kromatin, vilket påverkar dess tillgång och reglering. I prokaryoter är DNA vanligtvis cirkulärt och inte upplagt kring histoner. DNAsträngar kan denatureras vid hög värme eller kemiska behandlingar, vilket separerar dem och används i tekniker som PCR.