Cystbildning

Cystbildning är processen där en cysta bildas i vävnad eller organ. En cysta är en avgränsad, ofta säcklik struktur som innehåller vätska, luft eller semisolid material och som normalt har en epitelbeklädd lumen. Cystor kan vara enkla och lågt komplicerade eller mer komplexa och beroende av sammanhanget vara godartade eller i sällsynta fall indikerar malignitet. Begreppet innefattar både egentliga cystor, som har ett epitelbeklätt inre hålrum, och pseudocyster, som saknar sådan vävnadsbeklädnad.

Orsakerna till cystbildning varierar och inkluderar obstruktion av körtlar eller urinvägar, utvecklingsanomalier, inflammation, infektioner, skada eller trauma, degenerativa processer samt tumörliknande förändringar. Cystor kan uppkomma i många organ, där vanliga exempel är njurcystor (enkla cystor och i ärftliga sjukdomar som polycystisk njursjukdom), ovariecystor (funktionella cystor som bildas i menstruationscykeln), levercystor, pankreaspseudocystor som följer pancreatit, samt cystor i hjärnan, bröstet och andra vävnader. Kliniska presentationen varierar; vissa cystor är asymptomatiska, medan andra orsakar smärta, ömhet eller funktionella störningar beroende på plats och storlek.

Diagnos baseras i första hand på bildgivning, där ultraljud ofta används som första respondent, följt av CT eller MRI för vidare karakterisering. Vid behov kan aspirations- eller biopsiundersökningar användas för att avgöra innehåll eller malignitetsrisk. Behandling styrs av cystans storlek, symtom och risker för komplikationer samt underliggande orsak. Målet är ofta observation för små, enkla cystor och intervention (dränage, skleroserande behandling eller kirurgisk borttagning) vid symtomen eller risk för komplikation. Prognos varierar avsevärt mellan olika organ och underliggande orsaker.