Corioliskraften

Corioliskraften är den fiktiva kraft som uppträder när man betraktar rörelser i ett roterande referensram, till exempel jorden som roterar runt sin egen axel. Den uppstår i en icke-inertial ram och leder till en avböjning av rörelser som upplevs i ramens koordinater. I geofysiska sammanhang används den för att förklara hur vindar och havsströmmar böjs samt varför föremål som färdas med hög hastighet får en sidovinkel i förhållande till sin initiala riktning.

Matematiskt uttrycks Corioliskraften som en acceleration a_C = -2 Ω × v, där Ω är jordens vinkelhastighet och v är hastigheten hos föremålet i det roterande ramet. Denna effekt beror på latituden φ genom Corioliska parametern f = 2 Ω sin φ; vid ekvatorn är f nästan noll, medan den ökar mot polerna.

I praktiken leder Corioliskraften till att rörelser böjs: i norra halvklotet mot höger och i södra halvklotet mot vänster när man betraktar riktningen på jordytan. Den påverkar bland annat vindmönster som passaten och västvindarna samt havsströmmarnas rörelser och deras rotationer. Foucault-pendel demonstrerar jordens rotation men är ett separat fenomen från Corioliskraften i en given analys.