Copingstrategier

Copingstrategier, eller coping, avser de sätt människor använder för att hantera stressande situationer och dess psykologiska konsekvenser. Strategierna kan vara kognitiva, emotionella eller beteendemässiga och syftar ofta till att minska belastningen från kraven eller att reglera hur man upplever dem.

I psykologin används ofta Lazarus och Folkmans transaktionella modell av stress och coping. Coping betraktas som en process som uppstår i interaktionen mellan individen och situationen. En vanlig uppdelning är problemfokuserad coping, som syftar till att förändra eller kontrollera själva problemet, och känslofokuserad coping, som syftar till att hantera de känslor som uppstår. Andra begrepp är undvikande coping och användning av socialt stöd.

Exempel på copingstrategier inkluderar problemlösning, planering och informationssökning, aktivt beteende, att söka socialt stöd, omtolkning eller kognitiv omvärdering av situationen, acceptans, humor samt fysisk aktivitet. De flesta strategier kan vara adaptiva i vissa sammanhang och mindre lämpliga i andra; kostnaden och nytta beror på kontext, varaktighet och personlighet. Missanpassad coping kan bidra till försämrad psykisk hälsa, framför allt om den bygger på undvikande eller substansbruk.

Användningsområden inkluderar klinisk psykologi och psykosocialt stöd, utbildning, arbetsmiljö och krisberedskap. Kännedom om copingstrategier kan underlätta bedömning, behandling och förebyggande insatser samt främja effektiva sätt att hantera påfrestningar.

Forskning använder instrument som COPE och dess varianter för att kartlägga vilka strategier som används i olika grupper och tillstånd. Det finns kulturella och språkliga skillnader i hur coping uppfattas och används. Coping är en dynamisk process som förändras över tid och beroende på situation, vilket gör det svårt att säga att en viss strategi alltid är bäst.