Conserveringsprogrammas

Conserveringsprogrammas är systematiska planer och rutiner inom kulturarvssektorn som syftar till att bevara fysiska föremål, dokument och digitala tillgångar över tid. De används inom museer, arkiv, bibliotek och andra kulturinstitutioner för att säkra bevarande, tillgång och forskning.

Ett konservningsprogram utgår vanligtvis från en riskbedömning och en bevarandeplan som beskriver mål, prioriteringar och resurser. Kärninsatser är förebyggande konservering, inklusive miljö- och belysningskontroll, rätt förvaring och hantering, skadedjursbekämpning och brand- och vattenskadeskydd. Regelbunden dokumentation av objektens tillstånd och förvaltningsrutiner är centrala delar, liksom planering för konservatorers arbete och vid behov restaurering.

Digital preservation uppfyller ofta ett integrerat mål: bevara digitala filer och metadata genom formatval, migrering, teknisk dokumentation och planering för framtida åtkomst, samt säkerhetskopiering och redundans.

Organisationer implementerar conserveringsprogram i samarbete med konservatorer, arkivarier, museipedagoger och teknisk personal. Programmen följer nationella eller internationella riktlinjer och standarder där det finns, samt anpassas till institutionens samlingar, budget och lokala förhållanden. Utvärdering och uppföljning ingår vanligtvis genom årliga rapporter, tillsyn och revision.