Cesareanoperationer

Cesareanoperationer, ofta kallat kejsarsnitt, är en kirurgisk metod att föda barnet genom snitt i bukväggen och livmodern. Operationen kan vara planerad eller akut beroende på fostrets eller moderns tillstånd. Den vanligaste tekniken är ett lågt tvärsnitt i nedre delen av buken.

Indikationer: Planerade kejsarsnitt görs när en vaginal födsel bedöms riskabel eller om tidigare kejsarsnitt kräver ny operation. Akuta kejsarsnitt görs vid tecken på fosterdistress, kraftig livmodersblödning, placenta previa eller andra medicinska skäl hos mor eller foster, eller vid annan risk vid födseln.

Genomförande: Bedövning ges vanligtvis som spinal- eller epiduralbedövning. I vissa fall används generell anestesi. Snitt görs i bukväggen och livmodern, barnet tas ut, navelsträngen klipps och placenta avlägsnas. Livmodern sys ihop och huden sluts med suturer eller klipp. Snittets typ varierar, men låg tvärsnitt är vanligast.

Risker och komplikationer: Ingreppet innebär risk för infektion, betydande blödning och skador på urinblåsan eller tarmen. Andra risker inkluderar komplikationer relaterade till anestesi, blodproppar och andningsproblem hos barnet. Vid framtida graviditeter ökar risken för uterinruptur och placentaavvikelse på grund av livmoderns ärr.

Återhämtning och framtida graviditeter: Efter operationen stannar patienten oftast 3–4 dagar; smärtbehandling och såromård är viktigt. Återhämtningen kan vara längre än vid vaginal födsel, särskilt under första veckorna. VBAC kan vara möjligt i vissa fall under medicinsk uppföljning när tidigare kejsarsnitt finns.