Centerfrekvensen

Centerfrekvensen, eller center frequency, är ett begrepp inom signalbehandling som beskriver den frekvens runt vilken ett system eller ett bandpassfilter har sin huvudsakliga överföringsrespons. Den används som referensfrekvens när man beskriver ett spektrum eller en filterlösning.

För ett bandpassfilter definieras ofta centerfrekvensen som den geometriska medelfrekvensen mellan de nedre och övre -3 dB-gränsvågarna: f0 = sqrt(fL fH). Bandbredden är Δf = fH − fL och kvalitetsfaktorn är Q = f0 / Δf. Centerfrekvensen fungerar som en ungefärlig mittpunkt i det passerande området där signalen förstärks mest.

I resonanta kretsar och i filtreringssystem bestäms centerfrekvensen av komponentvärdena. För en ren LC-krets är f0 = 1/(2π√(LC)). Denna relation speglar kopplingen mellan energin i komponenterna och det frekvensomfång där kretsen uppvisar störst förstärkning eller vaktdämpning.

Användning: centerfrekvensen används inom radiokommunikation, ljud- och bildsignalbehandling samt i spektrumanalysverktyg. Den förekommer också som benämning på kanaler i filterbankar där varje kanal anges genom sin centerfrekvens.

Exempel: ett bandpassfilter med fL = 700 Hz och fH = 1000 Hz har f0 ≈ sqrt(700×1000) ≈ 836 Hz, Δf = 300 Hz och Q ≈ 2,8.