Bärmaterial

Bärmaterial är det material som används för att bära och fördela laster från en konstruktion till marken. Begreppet används främst inom geoteknik, byggnation av vägar och järnvägar samt i grundläggningsarbete. Bärmaterialet kan vara naturliga eller konstgjorda och utvärderas efter hur väl det bär, hur mycket det komprimeras, hur det dränerar och hur motståndskraftigt det är mot kyla och frysning.

Vanliga typer av bärmaterial är naturligt grus och sand, krossat stenmaterial, grus-/stenblandningar samt stabiliserade jordar som cement- eller kalkstabiliserade massor. Valet avgörs av krav på bärighet, sättning, dränering, frostbeständighet, hållbarhet och kostnad. Materialet väljs ofta så att det ger god dränering, låg fuktkapacitet och tillräcklig skjuvstyrka för att fördela belastningen jämnt över underlaget.

Funktionellt fungerar bärmaterial som ett eller flera lager i en väglags- eller anläggningsstruktur, där det ofta ligger under ytskiktet och/eller subbasen. Det ska bidra till att reducera sättningar, förhindra vattenansamling och motstå repetitiva laster från körning eller trafik. Designen tar hänsyn till trafikintensitet, underlagets kvalitet och klimatförhållanden.

Provningar används för att bedöma lämpligheten hos ett bärmaterial, exempelvis standardiserade tester av bärighet och toleranser, som plattbelastningstest och olika jord- eller ballastprov. Underhåll kan kräva tillsats eller utbyte av material vid tecken på övermättnad, sättningar eller försämrad dränering. Naturligt förekommande variationer i material kan påverka långsiktig prestanda och kräver ofta lokala anpassningar.