Bränslebunt

Bränslebunt, inom kärnkraft, är en samling av flera bränslestavar som binds ihop till en bränsleenhet, eller bränslesats, som sätts in i en kärnreaktor. Syftet är att ge ett stort yttre yta för värmeöverföring till kylmedlet och att skapa den geometriska struktur som krävs för en kontrollerad fissionsreaktion.

Strukturen består vanligtvis av flera bränslestavar som var och en innehåller kärnbränsle, oftast uranoxid (UO2), inneslutna i ett brännskyddande hölje av zirkoniumlegering. Bränslestavarna binds samman av en övre och undre ändplatta samt en ram av spacer- eller grid-struktur som upprätthåller stavarnas avstånd och orientering i ett fyrkantigt eller hexagonalt girt mönster. Vissa bränslebuntar innehåller även bränslesinnor eller absorberande medel för kontroll av reaktorn.

Material och bränslevariationer: Det mest förekommande bränslet är lågent enriched UO2 i ljusvattenreaktorer, ibland blandat med MOX-bränsle (plutoniumoxider) i vissa satsningar. Immuniteten mot korrosion och hög temperatur kräver tåliga materialval, medan optimerad bränslehistoria och bränslettnadsparametrar styrs av typen av reaktor (t.ex. PWR eller BWR i kommersiell bruk).

Drift och hantering: Bränslebuntar används i utsedda bränslevagnar och byts ut under planerade driftsavbrott när bränslet har uppnått önskad bränsleförbrukning. Efter användning kan kristmessigt avfallsbränsle lagras under avkylning i kylbassänger eller torra cask-lager.

Säkerhet och regulation: Design och uppbyggnad följer strikta internationella och nationella krav för radioaktiva material, temperatur, tryck och kontroll av neutronspektrumet.