Bränslestyrning

Bränslestyrning är processen att reglera tillförseln av bränsle till en förbränningsmotor eller annan energisystem för att uppnå önskad effekt, god verkningsgrad och låga utsläpp. Den omfattar sensorer, styr- och reglerlogik, samt aktuatorer som styr bränslepump och bränsleinsprutning. Målet är att leverera rätt mängd bränsle vid rätt tidpunkt under alla driftsförhållanden.

Viktiga komponenter och funktioner är bränsleinsprutningssystemet (mångsprut eller direktinsprutning), styrdonan ECU eller motsvarande modul, lambda- eller O2-sensorer för att bedöma luft-bränsleblandningen, samt tryck- och temperaturgivare. Bränsletrycket regleras för att säkerställa jämn fordonsprestanda och stabil drift. Systemet kan vara mekaniskt, elektroniskt eller hybrid, där elektronisk bränslestyrning dominerar moderna fordon.

Driftlägen och kontrollstrategier: öppen reglering används ofta vid start eller specifika driftlägen, medan sluten reglering (feedback) använder signaler från lambda-sensorer för att upprätthålla en önskad luft–bränsleblandning. Vanliga mål är att upprätthålla stökiometrin (λ≈1) för bensinmotorer när det är lämpligt, minimera utsläpp och optimera bränsleekonomi. Anpassning sker också efter belastning, varvtal, temperatur och bränslekvalitet.

Användningsområden inkluderar personbilar,kommersiella fordon, flyg- och marina motorer samt industriell energi. Utmaningar är variationer i bränsleegenskaper, temperatur och driftsförhållanden samt krav från utsläppsregleringar, vilket driver utveckling av mer adaptiv och robust bränslestyrning, inklusive direktinsprutning och avancerade algoritmer.