Boligdensitet

Boligdensitet är ett mått på hur tätt bostäder är fördelade i ett område. Det avses vanligtvis som antalet bostäder per kvadratkilometer och används för att beskriva hur bebyggd mark är i förhållande till området. Boligdensitet skiljer sig därmed från befolkningsdensitet, som mäter antalet människor per kvadratkilometer.

Hur boligdensitet räknas varierar något beroende på definitioner, men grunden är att man delar antalet bostäder/enheter med den yta som anses bebyggd eller tillåten markanvändning inom området. Vanliga nivåer sträcker sig från kommun- eller stadsdelsnivåer. Data hämtas ofta från Statistiska centralbyrån (SCB) eller kommunala statistikkällor. I vissa sammanhang används bostadsenheter per hektar eller per kvadratkilometer. I vissa definitioner exkluderas fritidshus, tomma bostäder eller vattenområden.

Boligdensitet har betydelse för urban form och planering. Höga boligdensiteter kännetecknar tätorter och innerstäder och är ofta kopplade till bättre tillgång till kollektivtrafik, gång- och cykelinfrastruktur samt effektivare infrastruktur och service. Låga boligdensiteter återfinns i landsbygd och förortsområden med villa- eller radhusbebyggelse. Faktorer som byggnadstyper, upplåtelseformer, tomtstorlekar och planeringsregler påverkar tätheten.

Begränsningar med att mäta boligdensitet inkluderar skillnader i vilka ytor som används i beräkningen (bebyggd yta vs total yta) samt andelen fritidshus, lediga bostäder eller säsongsbostäder. Därför är det viktigt att tydliggöra metod och definitioner när boligdensitet används i jämförelser och beslut.