Blåsbildning

Blåsbildning är bildandet av vätskefyllda blåsor i hud eller slemhinnor, ofta som resultat av att vävnaderna separeras eller att vätska ansamlas i spaltade utrymmen. Blåsorna kan vara fyllda med klar vätska, blod eller var och deras storlek och djup varierar. Tillståndet kan uppträda enbart lokalt eller spridas över större hudområden.

Blåsor klassificeras ofta efter var separationen sker i hudlagren. Intraepidermala blåsor bildas inom epidermis, medan subepidermala blåsor uppstår under epidermis. Denna skillnad är viktig för differentialdiagnostik och prognos. Kliniska tecken kan variera från mycket små, säkra blåsor till stora, spända eller blåsor som brister och lämnar erosionsområden. Om området är inflammerat eller smittsamt kan det krävas särskild vård.

Orsaker till blåsbildning är breda och inkluderar mekanisk friktion eller tryck (friktionblåsor), termiska eller kemiska skador, infektioner (till exempel varicella eller herpes), och inflammatoriska eller autoimmuna sjukdomar (såsom pemfigus eller bullös pemfigoid). Läkemedelsreaktioner och vissa giftiga exponeringar kan också framkalla blåsor. Ofta krävs utredning för att särskilja säkra friktionblåsor från patologi som kräver behandling.

Diagnostik bygger vanligtvis på klinisk bedömning kompletterad med hudbiopsier och speciella tester som direkt immunofluorescens för autoimmuna blisterande sjukdomar. Behandling fokuserar på att åtgärda den underliggande orsaken, skydda och vårda blåsorna, förebygga infektion samt använda lokala eller systemiska läkemedel vid behov. Prognosen varierar beroende på bakomliggande orsak och blåsans djup.