Blodflödesmonitorering

Blodflödesmonitorering är en medicinsk metodik för att mäta och följa blodflödet i kärl eller i vävnader med syfte att bedöma perfusion och upptäcka ischemi. Övervakningen kan vara kontinuerlig eller intermittierande och används för att styra behandling samt bedöma effekten av kirurgiska eller medicinska åtgärder.

Vanliga icke invasiva tekniker inkluderar doppler-ultraljud (duplex) och transkutan doppler, som mäter blodflödeshastighet och volym i blodkärl. Transkraniell Doppler används särskilt för att övervaka cerebral blodflödeshastighet och risk för vasospasm. Laser Doppler-flowmetry mäter mikrocirkulation i hud och vävnadslager, medan near-infrared spectroscopy (NIRS) bedömer vävnadens syretillstånd och relativa blodvolymer. Impedanspletysmografi och fotopletysmografi används i vissa sammanhang för perifert flöde och vävnadsövervakning.

Invasiva och perioperativa metoder innefattar bland annat intravaskulära flödesproben och elektroniska flödemätare; transit-time flowmetry används vid hjärt- och kärlkirurgi för att bedöma graft- eller shuntflöden. Intraoperativ monitorering används för att övervaka blodflöde i graft, kärlproteser eller neurokirurgiska fält.

Användningsområden inkluderar perioperativ övervakning vid kärl-, neuro- och hjärtkirurgi, intensivvård för bedömning av cerebral eller regional perfusion vid stroke eller hjärnskada samt neonatalt och pediatrisk vård, liksom forskning inom vävnadsperfusion.

Begränsningar och tolkning innebär att teknikerna har varierande upplösning och beroende av operatören samt risk för artefakter. Tolkningen betonar trender och baslinor över en enskild mätning, och kostnad samt utbildningsbehov kan påverka införandet i vården.

---