Binukleära

Binukleära är ett biologiskt begrepp som beskriver celler eller vävnader som innehåller två kärnor. Ordet kommer från latin bi- (två) och nucleus (kärna). Binukleära celler förekommer naturligt i flera vävnader, men är särskilt väl dokumenterade i levern där en betydande andel hepatocyter är binukleära. Andra vävnader där binukleära celler kan finnas är hjärtmuskelceller (kardiomyocyter) och vissa cytoplasmiska celler som bildas vid utveckling eller återhämtningsprocesser.

Bildning och mekanismer:

Binukleära tillstånd uppstår oftast genom två vägar: (1) efter mitos kan cytokinesis misslyckas, så att två kärnor blir kvar i samma cytoplasma; eller (2) två mononukleära celler kan fusera och bilda en tvåkärnig cell. Binukleära celler kan vidare vara en övergångsform till större polyploidisering i vissa vävnader.

Funktion och betydelse:

I levern anses binukleära och generellt polyploida hepatocyter bidra till leverns tillväxt och regenerativa förmåga samt till ökat cellinnehåll. Funktionen hos binukleära celler varierar mellan vävnader och är föremål för pågående forskning. I klinisk histologi kan binukleära celler förekomma som normalt förekommande variationer eller i samband med vissa patologiska förändringar, men de är inte i sig alltid tecken på sjukdom.

Observation och termanvändning:

Begreppet används främst som beskrivande adjektiv, t.ex. binukleära celler. Relaterade begrepp inkluderar polynukleära (flera kärnor) och syncytium (flera kärnor i en gemensam cytoplasma som uppstått genom cellfussion).