Bikarbonatkoncentration

Bikarbonatkoncentration avser mängden vätekarbonatjoner (HCO3−) i en lösning och anges vanligtvis i millimol per liter (mmol/L) eller milliekvivalenter per liter (mEq/L). Den är en del av kolsyra–bikarbonatbufferten som hjälper till att hålla pH-värdet inom ett smalt intervall i biologiska system och i miljön.

I människokroppen regleras bikarbonatkoncentrationen främst av njurar och lungor. I blodplasman är det normala intervallet vanligtvis cirka 22–28 mEq/L (ungefär samma i mmol/L). Tillsammans med pH och koldioxidnivå används bikarbonat i blodgasanalys för att bedöma syrabasstatus. Förändringar kan indikera metabolic eller respiratorisk rubbning, till exempel metabolisk alkalos eller acidos, samt deras kompensation.

I vatten- och miljösammanhang beskriver man ofta alkalinitet, där bikarbonat bidrar till vattenreservoarens förmåga att neutralisera syror. Alkalinitet uppmätts vanligtvis som mg/L som CaCO3 eller som mmol/L bikarbonat. Naturliga och konstgjorda vattenkällor kan visa olika bikarbonatvärden beroende på geologi, nederbörd och лаборатieanalyser.

Betydelse för praktiska tillämpningar inkluderar medicinsk diagnostik, vattenkvalitet och miljöövervakning. Förändringar i bikarbonatkoncentration speglar kroppens syrabasstatus och vattenets buffertförmåga.