Betalningsförpliktelse

Betalningsförpliktelse är en juridisk term inom civilrätten som anger en skyldighet att utge pengar till en annan part. Den kan uppkomma ur ett avtal, ur lagstiftning eller ur ett så kallat quasi-kontraktuellt förhållande. En betalningsförpliktelse reglerar vanligtvis beloppet som ska betalas, till vilken mottagare pengarna ska gå samt när betalningen ska ske – till exempel ett specificerat förfallodatum eller vid begäran enligt avtalet.

När en betalningsförpliktelse inte uppfylls kan fordringsägaren kräva fullgörande och, i förekommande fall, ränta på dröjsmål enligt räntelagen samt skadestånd vid kontraktsbrott. Vid större eller tvistiga obetalda belopp kan fordringsägaren använda inkasso och i vissa fall Kronofogdemyndighetens tvångsåtgärder för att få betalningen. I konsument- och näringslivet kan särskilda regler gälla kring påminnelsekostnader, uppsägning av avtal och andra immateriella eller avtalsmässiga villkor.

Begreppet skiljer sig från bredare eller mer generella företeelser som skuld eller fordran, där betalningsskyldigheten utgör kärnan i vad som ska utbetalas eller återlämnas. Betalningsförpliktelsen kan upphöra när skulden är reglerad eller när den preskriberas enligt preskriptionslagen, vilken avgör hur länge en part kan göra fordran gällande. Sambandet mellan avtal, rättsliga regler och möjligheten till rättslig påtryckning gör betalningsförpliktelsen central inom affärs- och civilrätt.