fordringsägaren

Fordringsägaren är den person eller juridiska enhet som har rätt att kräva fullgörande av en skuld eller annan prestation från en gäldenär. Fordringsägaren kan vara en privatperson, ett företag eller en offentlig myndighet, och fordran kan uppstå ur ett avtal, ur lag eller ur skadestånd. En fordran kan vara av typen penningfordran eller prestationsfordran, det vill säga rätt att få en viss prestation levererad.

Rättigheter och skydd. Fordringsägaren har rätt att kräva det som följer av fordran, inklusive ränta om sådan avtalats. Om gäldenären inte betalar kan ford­ringsägaren vanligtvis vidta åtgärder för att kräva betalning, exempelvis genom kravbrev eller rättsliga processer och i vissa fall indrivning via myndigheter. Vid en gäldenärs insolvens prövas fordringarna enligt konkurs- eller rekonstruktionsreglerna, där säkerställda fordringar ofta ges särskild prioritet framför osäkra fordringar.

Säkerhet och prioritet. En fordran kan vara säkerställd genom en pantsättning, inteckning eller annan säkerhet. Sådana säkerställda fordringar har normalt bättre skydd vid likvidation eller konkurs än osäkra fordringar. Osäkra fordringar står längre ned i prioriteringsordningen och får i regel företräde först när säkrade fordringar har tillgodosetts.

Överlåtelse och överlåtbarhet. Fordringsägaren kan i många fall överlåta sin fordran till en tredje part (cesion), vilket innebär att det nya innehavaren inträder i rättigheterna att kräva betalning. Gäldenären behöver ofta ges information om en sådan överlåtelse om den berörsgäller rättigheterna.

Sammanfattning. Fordringsägaren är central i obetalda fordringar och bär ansvaret för att driva rättigheten framåt, ofta i samarbete med rättsväsendet eller inkassoaktörer, och deras ställning påverkas av typen av fordran och eventuella säkerheter.