Betalningsbalansen

Betalningsbalansen är en sammanställning av alla ekonomiska transaktioner mellan ett lands invånare och utlandet under en viss period, oftast ett år. Den används för att mäta landets externa finansiering, skulder och tillgångar i utlandet samt stabiliteten i landets betalningar till och från utlandet. Betalningsbalansen följer internationell standard och är uppdelad i flera huvuddelar som tillsammans speglar landets externa position.

Den största delen är bytesbalansen (löpande kontot), som omfattar handel med varor och tjänster, nettoinkomster från arbete och kapital samt netto överföringar (till exempel bistånd och remitteringar). Den andra huvuddelen är kapital- och finansiell balans, som fångar kapitalrörelser och finansiella transaktioner såsom investeringar, lån och förändringar i reserver. Tillsammans med fel och övriga justeringar ger dessa komponenter den totala betalningsbalansen, där ett överskott innebär att landet finansierar sina utgifter utanför landet eller bygger upp reserver, medan ett underskott måste finansieras genom nettoinflöden av kapital eller genom förändringar i reserverna.

Betalningsbalansen används som verktyg i ekonomisk analys och policyutvärdering. Långsiktiga obalanser i bytesbalansen kan påverka växelkursen, räntenivån och penningpolitiken samt ge signaler om externa skulder och hållbarheten i finansieringen. Data publiceras vanligtvis månatligen eller kvartalsvis av nationella statistikmyndigheter och centralbanker och följs upp mot internationella standarder som BPM.