Benregenerering

Benregenerering är den biologiska processen där skadad benvävnad återbildas och fäste och styrka återställs efter fraktur eller större defekt. Läkningen styrs av celler som osteoblaster, osteoklaster och osteocyter samt av periosteum och endost, vilket påverkas av näring, blodförsörjning och mekanisk stimulans.

Läkningen sker vanligen i flera faser: en inflammation med hematom, bildning av mjukt callus som består av kollagen och brosk, övergång till hårt callus där ny bensubstans bildas, och slutligen remodellering där ett mer kompakt lamellärt ben bildas över tid. Vid sekundär benregenerering bildas tydlig callus och viss fragmentmobilitet; vid primär benregenerering uppnås god stabilitet med minimal eller ingen callusbildning, ofta efter exakt anatomisk reduktion och stark fixering.

Vid behov används benvävnadsersättningar som autograft (patientens egen vävnad), allograft (donerat material) eller syntetiska substitut som calciumfosfat-keramer. Tillväxtfaktorer som BMP och i vissa fall cellbaserade terapier används i specialfall. Praktiska åtgärder som adekvat immobilisering, näring och rökstopp stödjer läkningen; behandling med vissa läkemedel kan påverka processen negativt.

Diagnostik och uppföljning görs främst med röntgen; CT kan användas i komplicerade fall. Vanliga komplikationer är fördröjd union, icke-läkning och malunion, särskilt vid dålig blodförsörjning eller omfattande frakturer.