Befogenheterna

Befogenheterna, eller befogenheter, är de formella rättigheterna och skyldigheterna som en person eller ett organ har att fatta beslut, vidta åtgärder eller kräva information inom ett visst ansvarsområde enligt lag. Inom offentlig förvaltning anger befogenheterna vad myndigheter får göra i relation till medborgare, företag och andra myndigheter. Befogenheterna kan utövas av statliga myndigheter, kommunala förvaltningar eller oberoende särskilda organ, och kan antingen vara generella eller knutna till ett specifikt ärende. De kan också delegeras från överordnat organ till en underordnad enhet eller anställd, ofta med villkor om ansvarsutkrävning och tydliga ramar.

Vanliga typer av befogenheter inkluderar beslutsbefogenheter att fatta beslut i ett enskilt ärende (tillstånd, bidrag, sanktioner), tillsyns- och kontrollbefogenheter (inspektioner, informationsplikt, krav på åtgärder), samt tvångs- eller verkställighetsbefogenheter (förelägganden, vite, i vissa fall tvångsåtgärder). Myndigheter kan också ha utrednings- och informationshämtande befogenheter som kräver insyn i uppgifter eller handlingar.

Sådana befogenheter grundas i lagar och förordningar, bland annat den allmänna Förvaltningslagen och särskilda regler för olika sektorer. Exekutiva befogenheter måste utövas i enlighet med legalitetsprincipen, proportionalitet och objektivitet. Beslut kan överklagas till domstol eller tillsynsmyndigheter, och myndigheter har ansvar att motivera beslutet och säkerställa korrekt handläggning samt skydda medborgarnas rättigheter och personuppgifter.

Övergripande syfte med befogenheterna är att möjliggöra effektiv och rättssäker styrning av samhälleliga funktioner, samtidigt som maktutövningen kontrolleras av lagstiftning, tillsyn och rättsmedel.