Basalvävnad

Basalvävnad är den basala delen av epitelvävnad och avser det cellskikt som ligger närmast basalmembranet och fungerar som källa till nya epitelceller. Denna region spelar en central roll i underhåll och reparation av vävnaden.

Struktur: I huden och många slemhinnor återfinns basalvävnaden i det djupaste lagret av epidermis, stratum basale. Det består oftast av en enda rad basalceller som är kubiska eller lågt cylindriska och som vilar på basalmembranet. Dessa celler delar sig och fungerar som stamceller som förnyar de övre lagren. Celler som melanocyter och Merkel-celler finns också i närheten av detta skikt. Basalmembranet består av basal lamina, som bildas av epitelcellerna, och retikulär lamina, som bildas av bindväven. Hemidesmosomer förankrar basalcellerna till membranet.

Funktion: Basalvävnadens huvuduppgift är att fungera som källa till nya epitelceller genom kontinuerlig celldelning, vilket möjliggör vävnadsreparation. Den fungerar även som anknytningspunkt mellan epitelet och underliggande vävnad samt bidrar till barriärfunktion och signalering.

Variation och klinisk betydelse: Basalvävnad finns i huden, i slemhinnor såsom mun och tarm, samt i andra organ som kräver ständig regenerering. Förlust av sammanhållning i basalvävnadens fäste kan leda till avlossning av epitel eller nedsatt regenerering under sjukdomar eller skador. Terminologi kan variera mellan discipliner, särskilt mellan medicinska och växtvetenskapliga sammanhang.