Ballongvalvotomi

Ballongvalvotomi, eller balloon valvotomy, är en perkutant kardiologisk ingrepp som används för att behandla valvulär stenos genom att dilatera den drabbade klaffen med en ballongkanyl. Genom kärlaccess förs ballongen till hjärtat och över klaffen, där den vid uppblåsning separerar sammanväxta eller sammantryckta klaffblad för att öka öppningsytan och sänka transvalvulära trycket. Proceduren kan utföras i olika kliniska situationer och anpassas efter vilken klaff som är påverkad.

Indikationer inkluderar främst mitralstenos av rheumatisk eller postrheumatisk genealogi, samt vissa fall av medfödd eller degenerativ aortastenos och pulmonal ventilstenos. Vissa patienter med relativt nakna eller måttligt stenosad klaff kan dra nytta av ingreppet som alternativ eller bro mellan kirurgi och rehabilitering. För mitralvalvotomi används ofta transseptal access (transseptal punktion) och specialanpassade ballonger, såsom Inoue-ballongen, för att öppna klaffen effektivt.

Resultatet präglas av en snabb reduktion av gradienten över klaffen och ökning av klaffytan, vilket ofta ger symptomlindring och förbättrad funktionell kapacitet. Långsiktigt kan restenose förekomma, särskilt vid rheumatisk sjukdom, och i vissa fall krävs upprepade ingrepp eller kirurgisk behandling. Jämfört med öppen kirurgi är ballongvalvotomi mindre invasiv och har kortare återhämtningstid, men är inte alltid lämplig för alla klaffanatomier eller sjukdomsprocesser.

Komplikationer inkluderar vaskulära eller kärlrelaterade skador, tamponad, stroke, aortisk eller mitralregurgitation samt restenos. Udviklingen har främst varit kopplad till förbättrade ballonger och bildgivningstekniker som underlättat selektion och säkrare genomförande.