Ballastvattenbehandlingssystem

Ballastvattenbehandlingssystem (BWMS) är ombord på fartyg installerade anordningar som behandlar ballastvatten innan det släpps ut i havet. Syftet är att minska spridningen av främmande vattenorganismer och därmed förebygga invasiva arter samt deras ekologiska och ekonomiska effekter när fartyg byter ballastvatten mellan olika havsområden.

De flesta BWMS består av en inloppsfiltrering för att avlägsna större organismer och partiklar, en behandlingsenhet och ofta övervakning samt backspolningssystem. I praktiken används vanligtvis en kombination av filtrering och desinfektion. De vanligaste behandlingsmetoderna är UV-desinfektion eller kemisk desinfektion, och vissa system använder en kombination av metoder eller elektrokemisk klorering/ozonering beroende på vattenkvalitet.

Regelverk och standarder innebär att ballastvattenbehandling är föremål för internationell reglering genom International Maritime Organization (IMO) Ballast Water Management Convention (BWMC). Konventionen anger prestandakrav för behandlat ballastvatten och två huvudvägar att uppnå dem: D-1, en alternativ metod som bygger på ballastvattenutbyte i öppet hav, samt D-2, som innehåller prestandakrav för själva behandlade ballastvattnet. Alla fartyg som omfattas ska ha typgodkända BWMS och följa dokumentation och övervakning enligt tillsynsmyndigheter. Många länder har dessutom egna kompletterande regler och portstatlig kontroll förekommer vid ankomst till hamnar.

Praktiska utmaningar inkluderar plats, energiförbrukning, underhåll och krav på filtrering under varierande vattenförhållanden. Fartygsoperatörer måste därför planera installation, utbildning och regelbundet underhåll för att säkerställa efterlevnad och driftsäkerhet.