Avtalsbrott

Avtalsbrott, eller kontraktsbrott, uppstår när en part inte uppfyller sina skyldigheter enligt ett avtal helt eller delvis, eller gör det senare än vad som avtalats. Det kan röra sig om utebliven leverans, försämrad prestation eller annorlunda uppfylla än vad som avtalats. I svensk rätt bedöms ofta om brottet är väsentligt eller mindre (materialt respektive delvis brott) och hur allvarligt det påverkar avtalet som helhet.

Huvudtyper av avtalsbrott

Ett väsentligt eller materialt avtalsbrott ger den drabbade parten ofta starkare rättigheter, bland annat att häva avtalet eller kräva fullgörelse och skadestånd. Mindre avtalsbrott kan ibland hanteras genom rättelse eller kompensation utan att avtalet sägs upp. Bedömningen görs ofta utifrån avtalets innehåll, vilka konsekvenser brottet fått och om motparten fått rimlig möjlighet att avhjälpa bristen.

Rättsmedel och påföljder

Vid avtalsbrott kan den skadelidande parten i allmänhet kräva skadestånd som täcker direkt och ibland följdskada som följer av brottet. I Svenska kontraktsrätt är också möjligheten till fullgörelse, där den felande parten åläggs att uppfylla sina ursprungliga åtaganden, och i vissa fall rätt till hävning av avtalet. Kraften i rätten att kräva åtgärder beror på om brottet var väsentligt och på vilka avtalets villkor som reglerar rättsmedel.

Preskription och förebyggande åtgärder

Anspråk som grundar sig på avtalsbrott omfattas av preskriptionsregler, som avgör hur länge talan kan väckas. Fristen varierar beroende på typ av fordran och avtalets art. För att stärka sin position bör den som drabbats dokumentera brottet och kommunicera sina krav inom rimlig tid. Vid osäkerhet kan juridisk rådgivning vara lämplig.