Avståndshållning

Avståndshållning är en praktisk åtgärd inom folkhälsa som syftar till att minska spridningen av infektiösa sjukdomar genom att upprätthålla fysiskt avstånd mellan människor. Genom att minska närhet och exponering för dropp- och aerosolsändningar kan risken för överföring av virus eller bakterier minska i offentliga miljöer som arbetsplatser, skolor och kollektivtrafik.

Historiskt har avstånd mellan människor varit en del av hygieniska åtgärder inom vård och arbetsmiljöer. Under COVID-19-pandemin blev avståndshållning ett centralt inslag i många länders folkhälsostrategier, men praktiken har använts långt innan och används fortsatt i olika sammanhang.

Praktisk tillämpning innefattar att hålla ett avstånd, använda skyltar och markeringar på golvet, begränsningar av antal personer i ett utrymme, skiftarbete, samt fysiska avskärmningar som glasväggar. Effektiviteten påverkas av faktorer som ventilation, varaktighet av exponering och rummets storlek. Det är vanligt att rekommendera ett avstånd på ungefär en till två meter, men exakta rekommendationer varierar mellan länder och situationer.

Avståndshållning är inte en ensam lösning. Den kompletteras av åtgärder som god ventilation, handhygien, användning av munskydd i vissa situationer, vaccination och informationsspråk. För att fungera effektivt krävs tydlig kommunikation, tillgång till ytor för desinfektion och hänsyn till dem som har svårt att hålla avstånd, till exempel barn eller personer med funktionsnedsättningar.