Avfasning

Avfasning, inom mekanisk tillverkning och konstruktion, avser processen att forma en kant genom att avlägsna en skarp hörn och skapa en avfasning eller bevel. Begreppet används för att förbättra säkerhet, underlätta montering, minska spänningskoncentrationer och förbättra utseende eller svetsbarhet.

Metoder och parametrar för avfasning varierar beroende på material och ändamål. Vanliga metoder är fräsning, svarvning, slipning, kapning och filning. Typiska vinklar för en avfasning ligger ofta mellan cirka 15 och 45 grader, med en djup eller bredd som bestäms av funktionella krav, t.ex. för att guida infästningar, underlätta inpassning eller minska burrar. I metallbearbetning används ofta en chamfer av specifik storlek och vinkel; i rör och rörändar kan en bevel behövas för svetsning. Deburring är nära relaterat men fokuserar på att avlägsna oavsiktliga burrar snarare än att skapa en avsedd kant.

Skillnad mot deburring: Avfasning är en avsiktlig edge-behandling som ändrar kantens geometri, medan deburring innebär att avlägsna oönskade burrar efter bearbetning. Verktyg som används inkluderar chamferfräser, fläktfräser, försänkare, filar och slip- eller dimensionsverktyg. Materialets hårdhet och partikeltjocklek påverkar verktygsval och processparametrar, eftersom hårdare material kräver kraftigare verktyg och sakta nedsläpp.

Kvalitet och standarder: Avfasningar anges ofta i konstruktionsritningar med dimensionering och toleranser. Internationella och nationella standarder ger riktlinjer för kantkvalitet och toleranser (t.ex. ISO eller ANSI). Kontroll utförs genom mätning av vinkel och kantbredd med måttverktyg, svetsskydd eller optisk mätning.

Användningsområden: avfasning förekommer inom fordons- och flygindustrin, verktygs- och maskinkonstruktion, rör- och plåtbearbetning, plastkomponenter och svetsförberedelser. Genom rätt avfasning sammanfaller funktion, säkerhet och tillförlitlighet i de färdiga delarna.