Arvsordningen

Arvsordningen, ofta kallad Successionsordningen, är de konstitutionella regler som styr tronföljden till Sveriges tron. Den anger vem som kan ärva tronen och i vilken ordning olika kungliga personer står i kö för tronen. Arvsordningen är en del av Sveriges grundlagsskyddade statschefsordning och regleras främst i Successionsordningen, som senast betydelsefullt reformerades på 1800- och 1980-talen.

Historiskt grundades arvsordningen i 1810 års Successionsordning, som då fastställde tronföljden inom huset Bernadotte och främst följde en manlig linje (agnatisk primogenitur). Denna ordning bevarade att tronens innehavskraft hölls inom den kungligaätten och underläts vissa religiösa och legitimitetskrav. Denna konstruktion ligger till grund för hur tronföljden reglerats fram till senare reformer.

År 1980 genomfördes en betydande konstitutionell reform som införde absolut primogenitur för dem som föds efter reformen, det vill säga det äldsta barnet i kungafamiljen är tronföljare oavsett kön. Reformen begränsades till dem som föds efter 1980 och förändrade inte redan födda arvingars ställning. Arvsordningen reglerar fortfarande att tron följer den svenska konstitutionen och kungahuset Bernadottes medlemmar, och den kan endast ändras genom ett beslut i riksdagen.

I praktiken innebär arvsordningen att Sveriges tron följs av en direkt släktlinje inom kungahuset och att tronens innehav i hög grad styrs av ålder, kön och födelseår i den konstitutionella ramen. Den svenska monarkin är därför en konstitutionell institution där arvsordningen utgör kärnan i tronföljden.