Arbetsförstärkning

Arbetsförstärkning är ett begrepp inom svensk arbetsmarknads- och rehabiliteringspolitik som avser insatser som syftar till att stärka en persons arbetsförmåga och möjligheten att delta i arbetslivet. Målet är ofta att förkorta sjukskrivningsperioder, minska behovet av långvariga sjuk- eller aktivitetsersättningar och öka individens självständighet och ekonomiska delaktighet.

Målgrupp och syfte varierar men innefattar vanligtvis personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning samt långtidsarbetslösa som behöver stöd för att komma tillbaka till arbete. En arbetsförstärkningsplan upprättas ofta i ett samarbete mellan individen, vårdgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivare eller arbetsplatser.

Innehållet i arbetsförstärkningen kan omfatta medicinsk och arbetsmarknadsbedömning, utbildning och kompetensutveckling, arbetsplatsanpassningar, olika former av arbetsledning och uppföljning, arbetsprövning och praktik, samt ekonomiskt stöd som lönebidrag, anställningsstöd eller andra incitament för arbetsgivare att anställa personer med nedsatt arbetsförmåga.

Organisering och ramarna för arbetsförstärkning varierar över tid men involverar ofta flera myndigheter och aktörer. Försäkringskassan ansvarar i många fall för rehabiliterings- och sjukförsäkringsstöd, medan Arbetsförmedlingen och kommunala aktörer kan bidra med vägledning, matchning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsgivare spelar en central roll när det gäller arbetsplatsanpassningar och anställningar.

Väldigt mycket av arbetsförstärkningens effekt beror på tidiga insatser, kontinuerlig uppföljning och samarbete mellan vård, myndigheter och arbetsgivare. Kritik omfattar kostnader, risk för prioritering av vissa grupper och behov av tydligare utvärdering av långsiktiga effekter.