Användningsfallsmodellering

Användningsfallsmodellering, på engelska use-case modeling, är en teknik som används inom systemutveckling och mjukvarudesign för att identifiera och beskriva hur användare interagerar med ett system. Syftet är att fånga systemets funktionella krav ur ett användarperspektiv. En användningsfallsmodell består av användningsfall, som representerar specifika funktioner eller tjänster som systemet erbjuder sina aktörer.

Aktörer är externa enheter, som kan vara människor eller andra system, som interagerar med systemet. Varje användningsfall beskriver en sekvens av handlingar som systemet utför för att uppnå ett mål för en aktör. Det innefattar vanligtvis en beskrivning av det primära scenariot (det lyckade flödet) samt alternativa och undantagsscenarier som kan uppstå.

Användningsfallsmodellering hjälper till att säkerställa att systemet uppfyller användarnas behov och förväntningar. Det underlättar kommunikationen mellan intressenter, utvecklare och testare genom att tillhandahålla en tydlig och gemensam förståelse för systemets beteende. Modellen kan visualiseras med hjälp av diagram, där användningsfall representeras som ovaler och aktörer som streckgubbar. Relationer mellan användningsfall, som "include" (inkludera) eller "extend" (utöka), kan också visas för att beskriva hur de kopplar samman. Tekniken är en viktig del av kravinsamlingen och bidrar till en mer robust och användarcentrerad systemutveckling.