Antropometriska

Antropometri är en vetenskaplig disciplin som mäter och analyserar människokroppens storlek, proportioner och sammansättning. Begreppet antropometriska används som adjektiv när man beskriver kroppens mått eller data, till exempel längd, vikt och omkrets. Kunskapen är central inom ergonomi, kläddesign, idrottsvetenskap och folkhälsa.

Historiskt utvecklades antropometrin under 1800-talet. Den belgiske statistikern Adolphe Quetelet lade grunden för systematisk mätning och begreppet den genomsnittlige människan. För forensisk identifikation utvecklade Alphonse Bertillon ett system av kroppsmått. Under 1900-talet utvidgades teknik och standardisering, och 3D-skanning, DXA och biometri blev vanliga metoder.

Vanligt förekommande mått är längd (statura), kroppsvikt, sitt- och ståhöjd, arm- och benlängd, axelbredd (biacromialt avstånd), bröst- och höftomfång samt midjeomfång. Hudvecksmått används för att uppskatta kroppsfett. Modern antropometri inkluderar också kroppssammansättning via metoder som DXA, bioimpedans och 3D-skanning. Protokoll följer standardiserade riktlinjer för jämförbarhet.

Användningsområden inkluderar ergonomisk design av arbetsplatser och produkter, kläddesign och skyddsutrustning, samt hälsa och nutritionövervakning. Inom idrott används antropometriska data för att utvärdera fysiologiska förutsättningar och följa utveckling. Generella referensvärden och databaser används för att bedöma risker och planera insatser i både kliniska och arbetsrelaterade sammanhang.

Etik och metodik: insamling av antropometriska uppgifter kräver informerat samtycke och skydd av personuppgifter. Representativitet och urval påverkar hur väl resultaten kan generaliseras. Noggranna mätningar och utbildade fältpersonal är viktiga för att minimera felkällor och felaktiga slutsatser.