AntiVEGFinjektioner

AntiVEGFinjektioner är intravitreala injektioner av anti-VEGF-läkemedel som används för att behandla ögonsjukdomar där VEGF spelar en central roll i sjukdomsprocessen. Behandlingen syftar till att minska tillväxten av onormala blodkärl och läckage som leder till ödem i näthinnan.

Indikationer inkluderar neovaskulär åldersrelaterad makuladegeneration (nAMD), diabetisk retinopati med makulärt ödem (DME) och venocklusioner i näthinnan (RVO). Behandlingen används även vid myopisk choroidal neovaskularisation och i vissa fall andra näthinneförändringar där VEGF är inblandat. Läkemedlet används ofta off-label i vissa länder (t.ex. bevacizumab).

De vanligaste anti-VEGF-läkemedlen är bevacizumab, ranibizumab, aflibercept och brolucizumab. Bevacizumab används ofta off-label och är vanligtvis billigare än de övriga, medan de andra har godkännande för ögonändamål i olika regioner.

Injiceringsproceduren utförs i en klinik av ögonläkare. Behandlingsschemat varierar: fasta scheman (varje månad), behandla-och-förlänga eller PRN (vid behov). Behandlingen är ofta långvarig och uppföljning med synprövning och bilddiagnostik som optisk koherens tomografi (OCT) är vanlig.

Riskprofilen är generellt god men varje injektion bär risk för endoftalmit, ökat intraokulärt tryck, blödning och i sällsynta fall retinala hål eller katarakt. Systemiska risker som tromboembolism har diskussioner, men sambandet med anti-VEGF-läkemedel är osäkert. Steril teknik och aseptisk hantering minskar risken för infektion.

Kliniska studier visar att anti-VEGF-injektioner ofta stabiliserar eller förbättrar synen och minskar näthinneödem i AMD, DME och RVO, särskilt när behandlingen följs noggrant och anpassas efter patientens svar.