Anslutningsstater

Anslutningsstater är stater som genom avtal eller pågående förhandlingar står i ett särskilt förhållande till en regional eller internationell organisation och som ännu inte har blivit fullständiga medlemmar. Begreppet fångar ofta två huvudskaformer: anslutningskandidater och associerade stater. Ansvar för medlemskap finns vanligtvis i ett uppsättning krav och en tidsram för övergången till fullt medlemskap, medan associerade stater har ett tydligt, but begränsat samarbete inom ramen för ett avtal utan full suveränitet över utrikes- och försvarspolitik i relation till organisationens beslut.

Rättigheter och skyldigheter för anslutningsstater varierar beroende på avtalsform och organisation. De kan få delta i särskilda program, seminarier eller arbetsgrupper och omfattas av integreringsåtgärder, men saknar ofta full rösträtt eller veto i beslutsorgan. De åläggs ofta att följa delar av organisationens rättsordning eller regler och att genomföra interna reformer för att uppfylla uppställda kriterier. Vidare krävs vanligtvis att båda parter genomför ratifikationer och följer överenskomna tidsplaner.

Det rättsliga ramverket bestäms av de avtal som kopplar staten till organisationen, samt av beslut från befintliga medlemsstater. Vägen till fullt medlemskap kan omfatta intensiva förhandlingar, anpassning av lagstiftning, ekonomiska åtaganden och politisk godkännande i samhället. I många regionala sammanhang används begreppen kandidatstat eller associerad stat för att beskriva övergångsfasen mot medlemskap, där staten ökar integrationen samtidigt som full suveränitet och rösträtt ännu inte är fullt utställda.