Analysdimensionerna

Analysdimensionerna är ett begrepp inom forskning och analysarbete som avser de olika aspekter som en analys kan omfatta. Begreppet används för att strukturera och tydliggöra vilka delar av en analys som behandlas, så att arbetet blir transparent och jämförbart. Det finns flera vanliga dimensioner som ofta diskuteras i metodlitteraturen, även om vilka dimensioner som används kan variera mellan disciplin och studie.

Metodologisk dimension handlar om vilken övergripande ansats som används, till exempel kvalitativ, kvantitativ eller blandad metod. Variabeldimensionen beskriver vilka variabler som analyseras och deras samband, inklusive mätnivåer som nominal, ordinal, intervall och kvotskala. Tidsdimensionen behandlar tidsaspekter som tidsperioder, trender och cykler. Den rumsliga dimensionen reglerar plats eller geografi som är relevant för analysen.

Enhetsnivå är en annan viktig dimension och rör nivån för analysen, till exempel mikro-, meso- eller makroanalys som kan innebära individ, grupp eller organisation. Datakällodimensionen tar upp om data är primära eller sekundära samt hur datakvalitet och tillgång påverkar analysen. Teoretisk dimension hänvisar till vilka teorier eller ramverk som används som förs, medan den epistemologiska dimensionen beskriver synen på kunskap, till exempel positivistisk eller interpretativ/ Konstruktivistisk inriktning.

Användning av analysdimensionerna sker oftast i planering och redovisning av forskning: de hjälper till att formulera syfte, forskningsfrågor och hermeneutiska resonemang samt underlättar jämförelser mellan studier. Begränsningar inkluderar risk för överlappning mellan dimensioner och behov av tydliga avgränsningar för att undvika otydlighet i analysen.