Amplitudinmodulaatio

Amplitudinmodulaatio, ofta förkortat AM, är en modulationsmetod som används inom telekommunikation för att överföra information med hjälp av en bärvåg. Vid amplitudmodulering varierar amplituden hos en högfrekvent bärvågssignal i proportion till den information som ska sändas. Den ursprungliga informationen, ofta kallad insignalen eller modulerande signalen, kan vara ett ljud, en bild eller annan data.

Processen involverar att en moduleringskrets kombinerar insignalen med bärvågen. Resultatet blir en signal där toppvärdet av bärvågens svängningar ändras i takt med insignalens amplitud. Mottagaren utför sedan en demodulationsprocess, där man extraherar insignalen från den modulerade bärvågen. En enkel demodulator kan vara en diod och ett filter.

AM-tekniken är relativt enkel att implementera både för sändning och mottagning, vilket har gjort den populär för vissa applikationer. Dess största nackdel är dock dess känslighet för brus och störningar. Externa elektriska fält kan lätt påverka amplituden på den modulerade signalen, vilket leder till förvrängning av den överförda informationen.

Trots sina begränsningar används amplitudmodulering fortfarande inom vissa områden, till exempel för långvågssändningar, flygkommunikation och som en del av andra mer komplexa modulationsscheman. De tidiga radiosändningarna använde nästan uteslutande amplitudmodulering.