Amplitudemodulerade

Amplitudemodulerade, ofta förkortat AM, är en modulering där informationen överförs genom att variera amplituden hos en bärrygg medan signalfrekvensen och fasen hålls konstant. Den typiska modellen använder en bärare med frekvens fc och amplitud Ac som moduleras av en informationssignal med frekvens fm. En vanlig matematisk representant är s(t) = Ac [1 + m cos(ωm t)] cos(ωc t), där m är modulationsindexet och anger hur mycket amplituden varierar.

Spektralt består en amplitudemodulerad signal av en bärvåg vid fc samt två sidoband vid fc ± fm. Kraftfördelningen mellan bäraren och sidobanden styrs av modulationsindexet: en större m ger starkare sidoband men kräver mer effekt totalt. För standard AM med bärare närvarande uppstår en viss andel av effekten i bäraren och resten i sidobanden; vid m nära 1 är cirka två tredjedelar av kraften i bärrummet och en tredjedel i sidobanden. Om m överstiger 1 kan envelope-detektionen distorts, eftersom envelope inte längre följer moduleringssignalen korrekt.

Demodulation sker ofta med en envelope detector, som använder en diod och en lågpassfiltrering för att återvinna informationen ur amplituden. AM-signaler används särskilt i radiobroadcasting och vissa kommunikationssystem där enkel mottagarutrustning är önskvärd. Varianter som DSB-FC (dubbel-sidband med bärare), DSB-SC (utan bärare) och SSBB/SBB (single sideband) erbjuder olika kompromisser mellan effektförenkling och demodulationskomplexitet. Amplitudemodulerade system har i modern tid ofta ersatts i nyare kommunikationstekniker, men är fortfarande relevanta i traditionell radiobroadcasting och vissa specialapplikationer.