Ampacitetsgränsen

Ampacitetsgränsen är den högsta kontinuerliga ström som en elektrisk ledare, kabel eller annan komponent får bära under givna förhållanden utan att temperaturen överskrider den tillåtna nivån. Gränsen bestäms av ledarens material och tvärsnittsarea, isolationsklass eller temperaturklass, omgivningstemperatur samt hur ledaren installationen påverkas av sin miljö (till exempel om den är i fri luft, i rör eller nedgrävd). Den påverkas också av hur många ledare som finns i närheten och hur väl ledningen kyls.

Användningen av ampacitetsgränsen sker vid dimensionering av elektriska installationer. Man förväntas använda ampacitetsvärden från standardiserade tabeller och beräkningsregler för att välja rätt kabelstorlek och skydd. Dessa tabeller grundar sig i internationella och nationella standarder (såsom IEC/EN och lokala föreskrifter). Det är viktigt att notera att den faktiska strömmen som finns i en installation kan begränsas av andra faktorer, såsom spänningsfall, kabeldragning och skyddsdeltagande.

Deratering är vanligt förekommande i praktiken. Vid hög omgivningstemperatur, när flera ledare av samma kanal arbetar tillsammans eller vid särskilda installationssätt måste den tillåtna strömmen minskas för att undvika överhettning. Genom derating upprätthålls säker drift och livslängd på ledningsnätet.

Ampacitetsgränsen skiljer sig från kortslutningsströmsvärden. Medan ampacitetsgränsen beskriver kontinuerlig driftskapacitet, anger kortslutningsvärden hur stor ström som kan uppstå under en kortslutning och hur länge skyddsåtgärder måste reagera.