Aminlösningar

Aminlösningar är lösningar där aminer, organiska föreningar som bär amino-gruppen (-NH2, -NHR eller -NR2), är upplösta. I vatten beter de sig som svaga baser: kvävet har ett ensamt elektronpar som kan acceptera en proton, vilket bildar ammoniumjoner och gör lösningen basisk. Beroende på substituenternas storlek och typ varierar basstyrkan och lösligheten.

Vanliga exempel är monoetanolamin (MEA), dietanolamin (DEA) och metyldiethanolamin (MDEA). Dessa aminer förekommer oftast i vattenlösningar, men kan även lösas i organiska lösningsmedel. En viktig användning är vätskebaserad koldioxidfångst, där aminlösningar reagerar med CO2 och bildar karbonater eller bikarbonater, beroende på amintyp och pH. Andra användningar inkluderar användning som baser och nukleofiler i organisk syntes samt som katalysatorer eller komponenter i olika industriella processer.

Tillverkning och konstruktion: aminlösningar bildas vanligtvis genom att lösa rent aminer i vatten eller i ett annat lösningsmedel. Koncentrationerna varierar från låga procentnivåer i laboratoriearbete till större volymersapplikationer i industriell CO2-fångst, där koncentrationerna ofta ligger mellan cirka 15 och 50 viktprocent.

Säkerhet: aminer kan vara irriterande för hud, ögon och luftvägar och vissa är giftiga vid inandning. De kan ha stark lukt och reagerar med syror eller vissa oxidationsmedel. Hantering kräver lämplig skyddsutrustning och god ventilation samt korrekt avfallshantering enligt lokala regler.