Alveolarregionen

Alveolarregionen är den delen av lungorna där gasutbytet mellan inandad luft och blodet sker. Regionen omfattar respiratoriska bronkioler, alveolgångar och alveolsäckar samt de enskilda alveolerna. Denna del av andningsvägen kännetecknas av mycket tunna väggar och en stor yta, vilket gör att syre och koldioxid kan diffundera effektivt mellan luften i alveolerna och blodet i kapillärerna. Hos en vuxen är den sammanlagda alveolära ytan uppskattad till cirka 70–100 kvadratmeter.

Struktur och celler: Alveolerna har tunna väggar uppbyggda främst av typ I pneumocyter som deltar i gasutbytet, medan typ II pneumocyter producerar surfaktant som sänker ytspänningen och förhindrar atelektas. Surfactant stabiliserar alveolerna under utandningen. Alveolerna omges av ett tätkapillärnät, och blod–luftbarriären består av alveolväggen, kapillärendotel och deras gemensamma basalmembran. I alveolernas lumen finns alveolära makrofager som fagocyterar patogener och partiklar. Pore of Kohn (Kohns porer) tillåter collateral ventilation mellan närliggande alveoler.

Funktion och fysiologi: Huvudfunktionen är gasutbyte. Syre diffunderar från inandad luft genom alveolväggen till blodet, medan koldioxid diffunderar i motsatt riktning. Den stora ytan och den tunna blod–luftbarriären gör processen snabb. Ventilation– perfusion-matching (V/Q) är avgörande för effektivt gasutbyte, och alveolerna anpassas efter lokala variationer i ventilation och blodflöde.

Utveckling och klinik: Alveoler bildas under fosterutvecklingen och fortsätter att utvecklas efter födseln. Sjukdomar som påverkar alveolarregionen, såsom pneumoni, pulmonell ödem, ARDS, emfysem och fibros, disrupt gasutbytet och kan leda till andningssvikt.